Recension: Amsgård

Regissör: Andrej Slowinski, Skådespelare:Leif Fransson, Daniel Allansson, Magnus Svensson, Hanna Nilsson, Mire Stevkov, Erik Råberg, Karl Råberg, Rickard Vallgren, Joakim Ahlstrand, Produktionsår:2007, Speltid:126min

Amsgård är en långfilm producerad under enkla förhållande av några eldsjälar på det småländska höglandet, huvudsakligen stött av glesbygdsprojektet Leader +. Min första kommentar måste vidröra hur imponerad jag är att man lyckats genomföra ett så omfattande filmprojekt under så enkla former.

Tekniskt sätt ligger den på samma nivå som många svenska reklamfinansierade såpaproduktioner och tidvis glänser fotot till den grad att vissa scener blir episka om man ser dem för sig själva. En enorm energi har lagts på att överbrygga lågbudgetfilmarnas största fiende, nämligen ljudbilden. Med gott resultat har man lyckats få fram repliker och bakgrundsljud. Särskilt bör nämnas den stämningsfulla musiken komponerad av Ronald Van Deurzen som ger en mycket god inramning av sceneriet.

Frågan är om all den energi kommer till sin rätt, då de lokala skådespelarna, med en allt för ung genomsnittsålder, gör allt för att övertyga tittaren om att den befinner sig i Tveta härad år 986. Jag är övertygad om det hade fungerat ganska bra om inte avsaknaden av regi hade varit så tydlig. Manusförfattaren själv gör en övertygande hövding och har i de andra bärande rollerna Daniel Allansson och Magnus Svensson med sig att att lyfta ramstoryn. Även trälinnornas trånande förhoppningar efter ett liv med de eftertraktade krigarna är sött, men mycket av den i övrigt buskisliknande vikingaromantiken hade gjort sig bättre i ett grovt nedklippt format, två timmar är mycket stora skor att fylla för ett amatörskådespelargäng.

Det skiner dock bitvis upp i actionscenerna, som när man anfaller granngården och när hövdingen försöker rättfärdiga för sin (förövrigt välspelande) syster varför han varit tvungen att döda hennes barn. Historiefreak som jag är så kan jag inte låta bli att tidvis imponeras och stundvis förfasas av utrustning och miljöer. Man verkar dock helt ha missat de senaste decenniernas historierevision. Handlingen är en klassisk tolkning av det gamla temat om en vikingahövding som ska ut och härja med sina män, men där mötet med den nya tron ställer tillvaron på sin spets. Manuset som skrevs av Leif Fransson var ursprungligen tänkt som teatermanus, vilket ofta märks i dialog och dramaturgi. Många är de sidodialoger och avstickare i handling som kunde ha varit en piffig krydda i de transportscener som uppstår på en teaterscen, men det är ett mysterium varför alla stämningsskapande scener har fått vara kvar i sin fulla längd här.

Jag hade varit villig att prisa detta filmprojekt med ett mycket gott betyg om tajmingen hade varit bättre, för som amatörfilmsprojekt är det mycket imponerande och ett måste för alla vikingafilmsnördar att se. Men det sega tempot tillsammans med fasan över att behöva se en tonåring med påklistrat lösskägg och teatersminkad blåtira i närbild (Berätta snälla: -Slaktade ni fåret innan ni klistrade fast det på grabbens haka?) drar ner helheten ordentligt. Jag väntar med spänning på en eventuell "directors cut" där jag slipper uppleva att jag spenderar lika mycket energi på att se vad klockan är som att försöka förstå handlingen Den kommer nämligen sannolikt vara värd att se en gång till i ett kortare format.

http://web.nordmarx.com/

Frank Isaksson, Jönköping, 2007-12-04