Windows® System 98/ME/2000/XP OS: 800 MHz or higher CPU, 256 MB or more of RAM, 32 MB 3D graphics card with hardware transform and lighting, such as GeForce 2 or better, 4 GB or more of available hard drive space, A 56k or higher modem with an Internet connection. Mac® System OS X 10.3.5 OS: 933 MHz or higher G4 or G5 processor, 512 MB RAM or higher; DDR RAM recommended, ATI or NVIDIA video hardware with 32 MB VRAM or more, 4 GB or more of available hard drive space, MacOS X 10.3.5 or newer, 56k or higher modem with an Internet connection Ni som orkat följa mig i mitt sökande efter det ultimata "Massive Multiplayer Online Roleplaying Game":t börjar veta vad jag gnäller om nu. Det ska vara intressant, så lite dungeonbashing som möjligt och bra spelarinteraktion.
Frågan är om World of Warcraft (hädanefter kallat WoW) uppfuller dessa krav?
Blizzard har ju stakat ut banan med sin spelvärld Azeroth där alla Warcaftspelen har utspelat sig tidigare, då framförallt i "Real Time Strategy" form. Dessa spel har jag alltid sett på med halv avsmak och jag har föraktat deras interface, samt hånfullt skrattat mig genom storyn. Första Warcraft spelade jag iofs glatt, men det var mer för att dom förädlat ett så revolutionerande koncept och gjort det "bästa" av det (nåja, vad man trodde var det bästa).
För nåt år sen släpptes den tredje i RTS-trilogin Warcraft och nu har grafiken förbättrats mycket. Framförallt filmsekvenser och annat stämningsskapande och det måste erkännas att man känner att det finns en egen "Warcraft-Lore".
Runt konceptet finns rollspel, brädspel, kortspel och annat tjaffs som jag inte skulle ta i med tång en gång eftersom det bara verkar vara ytterligare ett sätt att mjölka finniga tånåringar på dom sista vekopengarna dom möjligvis kan ha kvar efter att ha köpt alla uppdateringar till spelen.
Nåja. till ämnet. World of Warcraft öppnade upp sin USA betatest för allmänheten häromveckan och några på GoB-forumen har som märkts hejjat på processen i nåt år. Vi var väl en 6-8 pers härifrån som nappade som hungriga hökar, eller snarare gökungar.
Nedladdningen var strulig som bara den. Många med långsamma ISP lär ha fastnat i eviga nedladdningstider och givit upp, andra mer tålamod stod glatt ut dom 10-80 timmarna det tog att få hem tjaffset. Själv slutade mitt ladda efter 12 timmar vilket gjorde att det blev nära att jag sket i det.
Men, men, väl nere så var det ju bara att installera. Detta moment var enkelt, inga strul, inga konfigurationer eller nåt. Rakt in och kör...
I spelet möts man av de hittills mest imponerade filmsekvenserna på länge i spelbranchen. Men jag misstänker att när EU-verisionerna når oss så har vi sett mycket mer imponerande saker hos andra spel.
Du kan välja att ställa in spelet i Windowsmode om du vill så att du fortfarande kan använda alla kommunikationprogram och annat skit du är beroende innan du skaffar beroende av detta spel.
Väl inne i spelet väljer man sida som "Horde" eller "Alliance", jag går inte in närmre på raserna och deras egenskaper. Dom är ganska plagierade av Tolkienkonceptet, vi snackar onda orcher och goda människor med alliarade på båda sidor.
Karaktärsskapandet är ganska tråkigt, du väljer Namn, ras, kön, yrke och har 3-4 utseendeinställningar. Ett stort minus för det här spelet. Yrkeskategorierna är dom gamla vanliga, men vissa yrken är begränsade för den ena eller andra sidan.
Väl inne i spelet möts man ganska snart av det system av Quests som Blizzard i många år skrutit om. Det blir ett hejdundrandes springande fram och tillbaka för att hjälpa den ena och den andra. Jag brukar få spykänslor av såna här uppdrag, men dom håller sig faktiskt på en ganska lagom nivå och man kan faktiskt tacka nej till att hjälpa till, vilket gör att man inte känner sig tvingad. Sakerna man får som tack för uppdrag är inte heller så där hejdundrandes bra, så man klarar sig gott genom att hålla sig till andra spelare om man så vill.
Men, 2000 unika uppdrag ska enligt Blizzard ligga ute i deras värld och av det hundratalet jag körde under betaveckorna så fick jag en stor portion "Warcraft-Lore" genom att köra dom.
Det refereras friskt till både aktuella karaktärer i spelet samt till hjältar från dom gamla RTS-spelen, vilket höjer känslan i spelet.
Spelet är lätt att komma igång med. När du är ny så har du begränsat med prylar och man startar i ett relativt säkert område där man blir upplärd i 5 steg (levels) innan man skickas (frestas) ut i världen. Bra introduktion är alltid ett plus. Sen börjas det.
Om man väljer att följa questen till punkt och pricka så hamnar man snart i olika områden där "mobsen" motsvarar ens egen level så man har en chans. Men ger man sig av själv får man vara mer på sin vakt.
Spelet är ganska stilrent och enkelt utan att vara tråkigt grafiskt, alltså på en bra nivå. Det är som att springa runt i en bättre tecknad serie, a´la´ Lilo och Stich eller liknande, fast i Fantasymiljö. Detaljrikedomen är ganska hög, men inte överarbetad.
Det enda jag saknar grafiskt är bättre inzoomning på kläder och utrustning som spelare bär på sig. Det hade varit trevligt att kunna glänsa mer med de saker man hantverkar i spelet. Det ges inte riktigt möjlighet att vara stolt över saker eftersom dom försvinner i stilrenheten.
Miljöer man besöker är dock imponerande, om man bortser från grottmiljöerna som verkar jävligt massproducerade (men å andr sidan, hur rolig kan en grott bli?). Landskapet är episkt och underhållande, över hela världen är ingenting sig likt, man får helt olika stämningar i olika delar av världen. Delvis hjälpt med den ambiencemusik som på ett mycket smakfult hjälper till att illustrera omgivningen (man har mage att stänga av musiken under långa perioder så det inte blir så förbannat irriterande att höra låten gång på gång som i andra spel).
Städer och speciella platser är enormt utvecklade och stämningsskapande, man kan med enkelhet gå vilse om man inte använder sig av den inbyggda kartfunktionen. Och ute i naturen så stöter man hela tiden på intressanta byggnader eller bebyggelser. Jag förstår att man har valt att kalla spelet "World of" för man har verkligen lagt manken till att bygga upp en intressant värld.
Den enkla grafiken gör förstås att spelet flyter bra. När inte blizzard stresstestade servrarna så existerade ingen lagg, dock märkte man märkbart av den när Amerikanerna slutade skolan på Fredagrna och alla servrar blev som knäck. Men å andra sidan så hade man koncentrerat fler spelare på färre servrar än man kommer ha i skarpt läge så förhoppningsvis så blir vi utan detta senare.
I och med att karaktären utvekcklas, med ett standard XP-Levelsystem, så får man nya egenskaper och eventuellt nya spells. Dessutom kan man på lite högre nivåer specialisera sig med en slags hjältetalanger (talents) som påminner om karaktärsutvecklingen i Diablo. Det här systemet verkar ivrigt påhejjat av spelarna, men jag förstår faktiskt inte riktigt varför, eftersom det är mer tekniskt än rollspelsfrämjande.
Det som däremot är ganska känsloskapande är de resurser man kan samla ute i naturen. När du fäller ett djur så kan du flå det och göra skinn av det, när du klättrar berg och grottor så stöter du på mineralfyndigheter som du kan smälta till tackor och i naturen finns blommor och örter som du kan plocka.
Dock måste man ha rätt kunskap för att plocka och behandla dessa. Och dessutom kan man förädla dem vidare till Kläder, Rustningar, helande drycker o.s.v. Systemet liknar de flesta online-rollspel (ni som spelat DaoC känner igen det till fullo) men det är lite mer logiskt och utvecklat än tidigare system jag sett.
Om man dessutom snubblar över någon ritning eller beskrivning till något fränare föremål som man kan bygga själv så finns det anledning att sälja sina föremål. Detta gör man till fördel i någon av de större städerna, i vilka du kommer med i en handelskanal samtidigt som du träder in, eller på en auktion där du kan handla med spelare i hela Azeroth.
Man kan alltså tjäna en rejäl hacka på det yrke man valt, om man valt rätt vill säga. Alla saker du tillverkar blir märkta med ditt namn, så folk kan se vem som är hantverkaren, men som jag tidigare nämnt så syns inte skräddade kläder och rustningar nämnbart i spelet i sig vilket något förtar effekten när man lagt ner timmar på att fixa material och få ihop skiten.
Vissa yrken har kompanjoner av olika karaktär. Det är framförallt
jägare som har ett jaktdjur och Warlocks som har olika slags demoner dom kan kalla fram till sin sida. Ai:n i dom här är rätt söt och balanserad. Man kan ställa in hur agressiva dom ska vara och sånt, men det är inte överarbetat. Har man tur så hoppar den lilla demonen upp i knät och kelar lite med dig när du sitter på världshuset, har du otur så kräver den en egen stol :D
Nåväl, när man är ute och äventyrar så ska man ju brottas med lite monster också. Stridssystemet är ganska basic, du pekar på en fiende och väljer attacksätt. Man har olika stanser och specialattacker man kan utföra beroende på yrke och ras. Är du besvärjare av nåt slag så har du en manapool som du ska få att räcka så länge som möjligt medan du spyr besvärjelser över fienden, är du av mer fysiksk karaktär så pratar vi "Ilska" (rage) som byggs upp under striden. D.v.s desto mer stryk du får och ger, desto mer ilskepool har du att använda till specialattacker.
Jag brukar vara sjukt trött på såna här stridssystem där man pekar på en fiende och sen tittar man på medan dom slåss, men här har man lyckats balansera så man är tvungen att vara aktiv och faktiskt använda sina specialattacker. Så man är med hela tiden. Måste säga att det är riktigt skojj för en gångs skull, utan att vara för krävande. Man hinner lyfta kaffekoppen under striden, men det är inte läge för att gå och slå en drill.
TRÅKIGT är dock det eviga spawnandet. Eftersom så många spelare har samma quests så dödas grupper med mobs av i ett område på löpande band. Dessa spawnar (återupplivas) på en exakt plats gång efter gång, med ca 5 minuters mellanrum och ibland får man en drös mobs på sig från igenstans när man minst anar det. Fy fy fy!!!! För fan, Blizzard, det här är stenålder. Skryter ni med era quests så får ni väl åtminstone se till att man slipper stå på kö för att få slå ihjäl huvudpersonen i ett mobläger?
Jag har flera gånger råkat ut för att ett kösystem har utvecklats där upp till 10 personer väntat i tur och ordning på att en viss snubbe ska komma tillbaka. Jag kräks på sånt!
"-Men vadå, sluta spela då, din gnällmupp!" tänker du då?
Njaaaaa, det finns nämligen nåt i WoW som ger mig rena lyckokänslor, det är två saker. Det ena har jag nämt och det är berättelserna, det är en känsla i WoW som jag inte upplevt i nåt mmorpg innan, enda datarollspelet som kommer nära är nog Falloutserien. Man blir mer och mer intresserad av vad som händer i välden desto mer man spelar. Detta är riktigt skojj.
Detta leder raskt till konflikten i världen, nämligen kampen mellan Horden och Alliansen, i vilken man kan spela en central roll om man vill. Spelet har nämligen en väl utbyggd funktion ör PersonVsPerson strid. Man förväntas ställa upp i kampen mot fienderaserna och detta gör man glatt.
Hela världen är uppdelad i tre zoner.
"Vänliga" (Friendly) zoner (hemmaområden) är säker mark, där kan man ligga under korkeken och lukta på blommorna. Däremot kan fienden komma dit och börja mucka med NPC:s och spelare. Då är det fritt fram att ge sig in i kampen mot inkräktarna och full strid kan utbryta. Men om du väljer att ignorera dem så kan de inte skada dig. Mer än möjligen att dom dödar av nyckelpersoner du är beroende av i ditt spel, vilket kan vara mycket irriterande.
"omstridda" (contested) zoner är som du säkert förstår områden som ingen äger. Här går ingen säker och alla kan attackera alla.
"Fiendemark" (Enemy Territory) detta är när du själv med flit eller i klumpighet har gått in bakom fiendens linje. Här är du fritt villebråd av vem som helst, men är man diskret så kan man komma långt här.
Efter lite testande av PvP strid så känner jag att det här är ett väl uttänkt system som ger goda möjligheter att göra räder in i fiendeland. Temporärt ödelägga vissa nyckelpositioner o.s.v.
Likaså kan man bilda ett garde med försvarare av återkommande utsatta platser, vilket är minst lika roligt.
Det kommer inom kort lanseras liter mer stela battlezones, där man kommer att kunna inta slott och använda belägringsmaskiner liknande spelet "Dark Age of Camelot". Detta ser jag fram emot, även om man inte implenterar dem i själva kampanjvärden som jag hellre hade sätt.
De olika allianserna talar inte samma språk från början så kommunikation är begränsad, även om man med tiden kan lära sig. Så jag antar att en utmaning blir att ta sig in i fiendeterritorie och handla och interagera med dem utan att det blir strid.
Det finns upplägg för många roligheter i WoW, i kombination med att det är ett stabilt och imponerande bygge.
Det är inte i närheten av det perfekta MMORPG:t men det har tagit ännu ett steg och utvecklat det som andra gjort före, till det bättre.
Det kommer att kosta runt 3-400 spänn i grund och sen efter en månad så får man börja betala månadskostnaden på 100-150 spänn. Är man intresserad av att spela nån timme om dan eller mer så blir det ju inte mång kronor i timman.
Jag tänker själv köpa det, om jag inte fastnar hårdare i något annat MMORP:g under väntetiden på att det ska komma till Europa. Det är ju några andra intressanta titlar på gång.
http://en.wow-europe.com/
Frank Isaksson, Jönköping, 2004-11-20