Strategispel av Creative Assambly, 1000 MHz, 256 RAM, 8x CDROM, 2,9 GB Free HD, DirectX9.0b, 64MB Hardware Accellerated Video CardSå äntligen har det kommit, ett av de mer efterlängtade strategispelen sedan dess föregångare "Medieval - Total War" kom för några år sedan. Frågan är bara om Creative Assambly lyckats överträffa sina tidigare megasuccéer.
Denna fråga besvaras båda med ett -Nja! och ett rungande -Ja!
I båda fallen extremt bra betyg med tanke på hur väl mottagna föregångarna varit.
Låt mig förklara.
Likt sina föregångare ("Shogun" och "Medieval" - Total War) är Rome - Total War ett spel uppdelat i två helt olika slags strategispel.
Kampanjspelsdelen & Slagfältsdelen.
I kampanjspelet spelar man en falang av Romerska imperiet där målet är att ta över senaten i Rom samt få ett romerskt "världsherravälde". Alternativt kan man spela något av de "Barbariska" folkslag (Egyptier, Greker, Skyter, Germaner, Britoner o.s.v) vars mål är att "bli stor och stark och få gå till folkets park", eller helt enkelt att inte få så mycket pisk av Romarna som man fick i verkligheten.
Spelar man romersk falang så får man hela tiden uppdrag av senaten vilka man gör bäst i att försöka utföra, då målet är att på sikt ta över senaten. Dessutom ger detta en ganska korrekt bild av hur romarriket växte fram, eller nåja, så korrekt man kan göra utan att förstöra spelglädjen totalt.
På kampanjkartan får man turordningsbaserat styra sina trupper via en stor europakarta (ni som spelat de tidigare spelen i serien kommer känna igen er, även om kartan är mycket mer interaktiv och välgjord). Trupperna består av vanliga armeer, flottor, diplomater, lönnmördare och spioner. Man har på ett tydligare sätt visat varje ledares utveckling och vissa ledare kan till och med skaffa sig vissa rådgivare och attribut som bättrar på deras förmåga inom det de sysslar med utöver den grunderfarenthet han samlar på sig tack vare lång tjänst eller hjältemodiga fältslag.
Kartan är uppdelad i massor av provinser och när man väl har provinshuvudstaden så äger man provinsen med omnejd och kan ta upp skatt och bygga ut stan och försöka få den att blomstra, antingen manuellt eller genom att förlita sig på någon av sina guvernörer och dess eventualla färdigheter.
Varje trupp har ett visst antal förflyttningspoäng och till skillnad från tidigare spel i serien så är det beroende av var i en provins en trupp befinner sig för dess förmåga att göra nytta samt för provinsens utveckling. Det är nämligen så att även om man innehar provinshuvudstaden så kan man fortfarande spela rävspel med sina trupper genom att vandra omkring på andras domäner och hindra handelsvägar och "industrier" (gruvor och liknande) från att generera pengar, vilket ger en helt annan dimension till spelet då logistikkrigsföring i min åsikt är lika intressant som rena bataljer. Trupper slåss numera genom att mötas med varandra fysiskt, inte som tidigare, genom att bara stå i samma provins.
Sjöslagen är fortfarande ganska underutvecklade, dock med undantagen att man nu faktiskt kan lasta båtar och att trupper nu måste följa med fartyg för att fraktas till havs. Även här kan man göra strategiska förflyttningar eller placeringar och hindra andras flottor eller blockera hamnar för ekonomisk krigsföring. Alla sjöslag är dock fortfarande datorgenererade, vilket är ett stort minus.
Lönnmördarna och tjuvarna gör sin grej och inte så mycket mer, precis som förr, men diplomaterna har fått mer svängrum och en Civ-spelare känner igen sig i de diplomatiska förhandligarna. Det går bl.a att kräva/ge tribut, sluta handelsförbindelser eller bygga militärallianser.
Jag svarar alltså -Nja!, när jag besvarar frågan om spelet överträffar sina föregångare när det gäller kampanjdelen. Man har gjort mycket nytt, mer detaljer och fler roliga detaljer att ägna sig åt och ta hänsyn till. Detta hade vanligtvis varit med beröm godkänt, men det är dock fortfarande inget "Civilization" där man kan bygga städer och tränga ut varandra ekonomiskt. På det hela taget har man bara gjort allt bättre, de helt nya funktionerna är få och faktumet att man forfarande inte byggt en multiplayermiljö för kampanjerna gör det självklart att bara ge det ett -Nja!
Trots allt så är det ju något helt annat som gjort denna serie spel så enormt uppskattade. Total War-spelen är antagligen de enda spel som på allvar försökt göra en historiskt korrekt simulation på historiska fältslag. Man skippar allt "resurshanteringsblajj", sånt gör man ju i evinnerlighet i kampanjkartan ändå och när man kommer till strid på kampanjkartan så får man helt enkelt välja om datorn ska räkna ut resultatet eller om spelet ska gå över i "fältslagsläge". När det kommer till fältslagen så är det ren taktik som gäller, inget springa efter trä och guld eller vad man nu jagar i vanliga RTS-spel till förbannelse.
Redan när gamla "Shogun" kom ut för massa år sedan så hade man lyckats göra ganska maffiga och realistiska fältslag. Hela datorspelsvärlden häpnades och i och med "Medieval" så skulle det vara fullbordat. Fast så blev det väl inte riktigt. Grafiken var nämligen nästan för bra och i och med potentialet att slänga ut tusentals trupper på ett fältslag så blev det svårnavigerat, laggigt och oöverskådligt. Detta har man faktiskt fixat, dock på bekostnad av grafiken, vilken faktiskt känns mindre realistisk än "Medieval".
Men det tänker man på i max tre minuter, för vad är grafik när man jämför med spelglädje?
Eftersom jag själv har erfarenhet av flera riktiga strider med tusentals personer (i SCA) så har jag ju en hel del åsikter om vad som krävs för att det ska kännas realisiskt och här måste jag säga att jag är positivt överaskad. Jag känner mig verkligen som en härförare på slagfältet när jag svär över att mitt kavalleri tar för lång tid på sig att svänga efter ett nytt mål.
Utan att ändra upplägget med en kameraföring (vilken, enligt många, tidigare var ett stort problem) så har man fått allt att flyta enklare och bättre och framförallt mer realistiskt.
Truppernas direkta AI är bättre, en enhet som får ändrade order mitt i ett anfall tar ett tag på sig att ta till sig ordern och ändra riktning o.s.v. Även moralen känns mer balanserad, det är nu historia med hela arméer om tusentals man som flyr, hals över huvud, för att några bönder på flanken råkade bli översprungna av motståndarens elitsoldater. Den allmäna AI:n för fältslagen är dock fortfarande ganska bristande, om man jobbar hårt på det så kan man använda terrängen och lura in en datormotståndare i korkade fällor, jag hade hoppats slippa detta i Rome, men man kan väl inte få allt. För vad är AI mot riktiga hjärnor?
För i multiplayer, via Internet, flyter nämigen spelet ganska bra om man har en stabil lina och det utspelas ideligen nya bataljer via Gamespys system.
Borta är det enorma laggande som blev i de gamla spelen tack vare att man helt bytt motor. Borta är även truppernas korkade beteende och obalanserade moral. Detta gör spelglädjen enormt mycket bättre. Även chat-systemet är förbättrat vilket underlättar i kommunikation med allierade spelare, för kommunicera behöver man då upp till sex spelare kan sam/motarbeta varandra på ett slagfält eller vid en belägring. Detta ger en mycket större djup till slagen eftersom man är beroende av dom andras handlingar och framförallt tajming.
Dessutom har man jobbat mycket på att ge de olika civilisationerna unika enheter och olika fördelar som man kan experimentera med på slagfältet. Ni som kommer ihåg gamla "Age of Empires" minns säkert hur man jämförde civilisationernas för- och nackdelar mot varandra och jag är förtjust i idén i att få uppleva detta igen. Det finns över 100 olika enheter att testa mot varandra och de olika civilisationerna har olika karaktär vilket ger mer liv i slagen.
Hade det inte varit för multiplayer så hade även fältslagsdelen fått ett -Nja!, som svar om det överträfar sina föregångare, med sin "förfulade" grafik och knappt förbättrade AI. Men när man spelar mot folk ser man dess rätta potential och här får det med beröm godkänt.
Som sagt, föregångarna har betraktats som en helt egen klass och genom att göra ett bättre spel så har man också lyckats med beröm godkänt att genomföra sin nya titel.
Det här spelet är värt varenda krona vare sig man ämnar spela det i singel- eller multiplayer.
Finns det då inga nackdelar?
Jo, har man spelat mycket "Medieval" och bara är intresserad av kampanjdelen så kan det kännas lite dyrt (för jag förutsätter ju att du betalar för spelet ;) och fantasilöst att slänga trupper över europa återigen (eftersom Medieval gick ut på samma sak).
Den övergripande AI:n (motståndarhärföraren) i fältslagen är något enkel och bristfällig. Jag har svårt att förlora slag överhuvudtaget på medelnivån och jag är inte så förbannat duktig, det är helt enkelt något för enkelt.
Vissa spelare har även gnällt över att spelet tar för mycket resurser, men jag har svårt att se några problem. Jag antar att det beror på att dom inte har något av de stödda grafikkorten? Jag har ingen superburk, men det funkar smärtfritt för mig. Och tur är väl det, för ett är säkert, jag är fast i träsket.
Någon som vågar ställa upp sina trupper mot mina? Jag vill nämligen så gärna utropa orden - Jag kom, jag såg, jag segrade! :D
Äntligen ett spel där man kan köra ett fältslag som varar i nån halvtimma och sen göra nåt nyttigt, det kanske trots allt var bra att man inte implementerat multiplayer i kampanjdelen.
-Jag ska bara spela ETT slag till innan jag diskar... ;) *host* *host*
http://www.totalwar.com/community/rome.h...
Frank Isaksson, Jönköping, 2004-10-16