Dan Brown, Bonniers, 2004Denna konspiratoriska spänningsroman har snabbt blivit en stor succé. Ändå är det inte så mycket nytt som Dan Brown bjuder på, det är snarare sammansättningen av beståndsdelarna som är kreativ.
Bokens huvudperson är den amerikanske konsthistorikern och symbolikexperten Robert Langdon. Han befinner sig i Paris för att hålla en föreläsning när han väcks av ett viktigt telefonsamtal. Den gamle intendenten Jacques Saunière på Louvren har blivit brutalt mördad inne på museet, och ett märkligt chiffer har hittats intill hans kropp. Langdon kallas till platsen för att hjälpa till att lösa gåtan, ovetandes att polisen också misstänker honom för mordet. Medan Langdon och den franska polisens kryptograf, Sophie Neveu, försöker dechiffrera det gåtfulla meddelandet hittar de ledtrådar gömda i Leonardo da Vincis verk.
Sedan vindlar sig boken in i en intrigmatta innehållande hemliga sällskap, riter, historiska konspirationer, mord, religionshistoria och ännu mera. Jag rekommenderar att man anstränger sig för att inte ta reda på för mycket om bokens intrig innan man läser den, annars förstörs en stor del av nöjet. Jag vill därför inte avslöja för mycket…
Boken är habilt skriven, den är lättläst med undantag av några onödiga omtag och tidsmässiga hopp och utvikningar. Samtidigt är den väldigt amerikansk i och med att hjälten och kodknäckaren självklart är en amerikan på besök i det mystiska och gåtfulla Europa. Man kan tycka att det är litet märkligt att de ledtrådar och budskap som den genomfranske intendenten Saunière lämnar efter sig, och som Langdon och Neveu följer, nästan genomgående är skrivna direkt till en engelsktalande person. Man kan också ha synpunkter på att Leonardo Da Vinci hela tiden omtalas som ”Da Vinci”, ungefär som om detta vore efternamnet, som på en nutida person. Nåja.
Historiska mysterier, gåtor och chiffer, hemliga sällskap, uråldriga konspirationer, se där några saker som oftast väcker nyfikenhet och uppmärksamhet. Och Dan Brown lyckas verkligen väcka en nyfikenhet. Efter att ha läst den här boken känner man att man bara måste kolla upp en del saker, man vill väldigt gärna leta upp bilder av de konstverk som nämns i boken, för att se hur det hela ligger till. Samma sak gäller de platser och rum som beskrivs i berättelsen. Och efterfrågan på litteratur om Leonardo och om andra saker som avslöjas i boken kommer säkert att öka. Vidare märks det tydligt – på gott och ont - att författaren är väldigt intresserad av allt som har med hemliga sällskap att göra.
Den historiska gåtans, och konspirationens, innehåll är väl ingen direkt nyhet, även om den slumpvis valde medelläsaren kanske inte har hört talas om det hela tidigare. Och själva spänningsintrigen är ganska foträt utan större krusiduller. Men bokens styrka tror jag är att den lockar läsaren att tänka i nya banor, att den framkallar ett nytt ”tänk” som det heter numera. Den stimulerar också fantasin på ett intressant sätt.
”Da Vinci-koden” är en bok som vill ge läsaren överraskningar och aha-upplevelser. Ibland lyckas den med detta, ibland inte. Men man kan inte låta bli att läsa vidare, för att se hur det ska gå.
Boken är också en given ”snackis” – efter läsningen vill man gärna diskutera den med andra läsare. Vad är sanning, vad är påhitt och vad är ren spekulation? Tja, läs boken och döm själv. Själv var jag väl inte konstant lyrisk av upphetsning vid läsningen, men jag erkänner att jag sträckläste den 500 sidor tjocka boken.
Givetvis ska den bli film också. Planerad premiär 2005 i regi av Ron Howard.
Hm, jag ska nog ta och studera den där Leonardo-tavlan ännu en gång, för säkerhets skull.
Thomas Drugg, Östersund, 2004-05-02