26 avsnitt på vardera 25 minuter som sändes 04.10.2003 till 17.04.2004 i Japan. Regi Taniguchi Goro för Bandai Visual, Sunrise. Huvudrollerna spelas av Yukino Satsuki och Tanaka Kazunari.Äntligen en hardcore Science Fiction-serie!
Om du är intresserad av Science Fiction, så har du nog också varit irriterad över att det nästan aldrig kommer en seriös SF-serie eller film. Allt som man kan se är olika varianter av gammal space-opera eller western i rymden. Ett av de få undantagen är nog 2001, men den är ju så långsam att man oftast somnar innan slutet.
Det är svårt att begripa varför. Jag menar, det går ju faktiskt att berätta intressanta historier, utan att för den skull ge avkall på fakta och logik. Man behöver inte uppfinna överljusfart och konstgjord gravitation, bara för att ha äventyr i rymden. Eller för den delen slänga in konstiga aliens eller nya naturlagar. Tvärt om är den tomma rymdens obevekliga dödlighet, den riktiga tyngdlöshetens opraktiskhet och faran med lösa muttrar i rymden nog så spännande.
Det visar den japanska anime-serien Planetes med bravur. Dessutom har den intressanta personporträtt och ställer många bra frågor om framtiden och rymdfart. Den har alltså både en bra historia och genomtänkt logik och teknik, precis som bra hardcore SF skall vara.
Serien utspelar sig 2076 (100 år efter första månlandningen). Rymdskrot har nu blivit ett stort problem för rymdfarten i Jordens närhet. För att förhindra olyckor behöver rymden hållas ren. Jordens rika nationer licensierar därför privata företag att mot ersättning plocka undan skräpet (mest gamla sateliter och mindre saker som skruvar).
Serien inleds med att den nyss utexaminerade Ai Tanabe kommer till rymdstation ISPV-7. En sådan där klassisk sak som är som ett stort hjul snurrandes i rymden. Där skall hon jobba som rymddräkts-pilot på megaföretaget Technora Corporations skräpavdelning.
Sedan fortsätter serien i femton avsnitt att visa hur det är i framtiden. Hur det fungerar i rymden, hur Månens kolonier är, med slum och allt, hur supermakterna fortfarande suger ut de fattiga länderna och hur rymdens bakgrundsstrålning påverkar människor. Det kanske låter tråkigt och ointressant, men det är det verkligen inte. Seriens intressanta persongalleri gör att man inte fastnar eller tröttnar. De driver handlingen frammåt genom att de hela tiden utvecklas och fördjupas. Alla blir mer och mer personer som man känner med och för. Man fastnar inte heller i fällan att varje avsnitt måste tryggt likna de tidigare. Det hela växlar mellan avsnitt med drama, komedi, spänning och något avsnitt som en banal sak som svårigheten att vara rökare i rymden.
Ungefär vid avsnitt sexton så avslutas delen med episodiska avsnitt och allt som hittils har berättats och visats upp börjar nu knytas ihop. Berättelsen blir skickligt en väv som långsamt går mot en obevekeligt och kanske logiskt slut.
Tekniskt så är serien bland de bästa som har teknats för TV i Japan. Här har man använt bättre datorgrafik, fler filmrutor per sekund och inga trista upprepningar som i andra tv-serier. Den kan naturligtvis inte mäta sig med en spelfilm eller ens en tecknad långfilm, men som berättelse slår den fortfarande det mesta andra med hästlängder.
Seriens hemsida är på japanska, men om man klickar runt lite kan man hitta många bra trailers och till och med en falsk hemsida till det fina företaget Technora.
http://www.planet-es.net/
Mats Bergström, Jönköping, 2004-08-26