Cristopher Frankes musik för B5-episoderna 1.12(Chrysalis), 2.22(The Fall of night), 3.15(Interludes and Examinations), 4.06(Into the Fire), och 5.16(Darkness Ascending).Musiken i Babylon 5 kännetecknades till stor del av en modern attityd till ljudbilden i en scifi-serie. Det var kanske inte var en unik kombination av syntar och orkester, men med ett ljudspråk som närmade sig populärmusiken något mer.
Intresset för musik från tv-serier brukar normalt inte sträcka sig längre än till titel och creditstemat som man kan gå och nynna lite halvmedvetet (i mitt fall helst ibland mängder av trekkers :) eller knappa in i sina mobiltelefoner. Jag hade inte heller följt någon tv-serie före Babylon 5 särskilt noga, men jag reagerade ganska tidigt när jag såg namnet Chris Franke i förtexterna redan som kompositör av musiken och lyssnade därför extra noga.
Cristopher Franke är en av medlemmarna i det flummiga pionjärsynthbandet Tangerine Dream som gjort mycket hyfsad, ofta lite tråkig elektronisk musik, men i sina bästa stunder har de kastat upp riktigt bra saker, som Exit från 1980 och den fantastiska ambientskivan Zeit från 1972.
Till Babylon 5 har han komponerat sin musik hemma i Polen och sedan spelat in musiken på distans där över nätet med en tv-orkester i staterna.
Mest märkbart i dramasammanhang är ju alltid de storslagna bombastiska scenerna, i scifi-serierna oftast då fler än ett rymdskepp eller utomjordingar syns samtidigt i kombination med effekter och laserstrålar. Där blir militärmarchinfluenserna oftast övertydliga, men sånt sitter ju som bekant fint i ryggmärgen och man hejjar glatt på de goda med särdeles mcket engagemang.
Frankes styrka ligger dock i de stillsamma partierna, hans frekventa bruk av djupa elektroniska basljud, som crescerar och diminuerar i lagom tid i förväg och skapar en (ofta) olustig känsla av föraningar.
När intensiteten i en scen ökar kommer rytmen in. Med bas och mjuka timpanoljud lyfter han sakta upp tempot och när stridscenerna når sitt klimax så går ryggradsmusiken igång med orkesterslag och fanfarer och hela kalaset!
I första säsongen var musiken mer varierad vad det gäller tematiken. Förmodligen provade sig Franke fram mer och testade allt möjligt, tom ett försök till pop-musik (i en restaurangscen) men det lät alldeles för mycket 80-tal á la Miami Vice tyckte jag.
Till säsong 3, när handlingen blir mer krigisk, blir det mycket mer bombastiskt och titeltemat i synnerhet till denna säsong är bland det mest uppskattade. Musiken verkar dock ha satt sig och förutom det säsongstemat som i regel upprepar sig i portioner genom avsnitten så är det mesta sig likt.
I säsong 4 och 5 däremot så går seriens handling igenom två ovanliga vändningar som drar musiken med sig mot en mer eftertänksam stil och i sista säsongen är allt väldigt moget och djupt. Musiken ligger närmare det ont förebådande men växlar mot det ljusa hoppet som såklart (?) vinner i slutet.
Självklart spelar också Frankes erfarenhet efter fem säsonger in, liksom att alla roller och platser har fått sin identitet tydligt befästa så kompositören kan ändra stilen utan att göra miljön främmande.
Är det bra då? Ja, bättre än genomsnittet vad det gäller soundtracks, fast det når ju inte storheter som John Williams Star Wars - A New Hope som vad det gäller växling mellan det subtila, klichéartade och storlslagna är i absoluta toppen för (scifi/fantastisk-) filmmusik.
Sedan har Franke (liksom B5s skapare Straczynski gör med dialogen) en tendens att upprepa vissa fraser eller teman lite för frekvent till olika väsensskilda situationer. Men musikaliskt är det ett mindre brott än manusmässigt.
Så sägs det ju också att bra ljud till film märker man inte. Det kanske gäller mer för miljöljuden än för musiken. Men i mitt fall måste jag säga att ibland har musiken varit bättre än vad som händer i bild och jag tror att det i längden är skadligt för filmberättandet.
Å andra sidan kan jag ändå knappast nynna annat än slut och creditstemat från B5, men jag MINNS att det var nåt mer emellan iallafall.
http://www.sonicimages.com/action.lasso?...
Jim Pe-Melin, Göteborg, 2003-08-24