Fantasyfilm från 2003, regi Peter Jackson, baserad på J.R.R. Tolkiens bok, ombearbetad till film av Frances Walsh, Philippa Boyens och Peter Jackson, skådespelare bla Bernard Hill, Andy Serkis, Ian McKellen och Elijah Wood.Jag lyckades tillslut koppla bort många av mina förutfattade meningar om Tolkiens skapelse till förmån för Peter Jacksons tolkning och kunde sålunda se hela filmen utan att irritera mig på felaktigheter.
Return of the King är den del av sagan som är mörkast men som också har de starkaste scenerna. Detta lever filmen väl upp till. Ibland lyckades den till och med bättre än vad mina läsupplevelser gjort. Den scenen var när Sam, Frodo och Gollum stod inför Cirith Ungol när Häxmästaren och hans orcher marscherar ut.
Jag hade annars rysningar av välbefinnande näst intill konstant under hela filmen och när Theoden talade till sina ryttare och Rohirrim anföll Orchhären på Pelennors slätt så rann tårarna! http://länk...
Bara nån gång under hela filmen bröts förtrollningen pågrund någon liten detalj (se Spoiler-forumet).
Jackson har fortfarande till sin nackdel att han gjort splatter och skojskräck förut. Det färgar ibland hur man ser på vissa effekter och masker som kunde varit lite mindre ... färgstarka, så säger jag det så att de som sett det vet och ingen blir spoilad. Vissa personligheter känns ockå out of character emellanåt pga lite för visuella beskrivningar av deras egenskaper. Jackson hittar inte alltid subtila fotografiska medel att förklara vissa egenskaper och känslor.
En nackdel till är att de extrascenerna som inte är med i denna version verkar som grova klaff-fel. Det är i synnerhet två större episoder som (verkar) saknas. Den ena fick tom Christoffer Lee att utebli från premiären av förståeliga skäl. Jag tycker synd om honom.
Men ögonfröjderna var desto fler! Äntligen får jag se Minas Tirith som jag alltid velat se det men inte lyckats föreställa mig. Äntligen får jag uppleva Rohirrims ritt, äntligen Cirith Ungol, väktarna (mer på Spoiler-forat) och återigen känns de vingburna Nazgûlerna skrämmande (som de inte lyckades med ordentligt i TT i mina ögon).
Dramat var det heller inget fel på. Ta med näsdukar.
Sedan som avslutande ledtråd kan jag säga att det var Elrond som fick mig att börja skratta mitt i en känslig scen.
Bara en sak till nu: Jubla inte så jäkla högt när Eowyn ... ja ni vet. Det dödade upplevelsen för mig när några 2:a, 3:e, 4:e (whatever) -gångsbesökare drällde till med ett entusiastiskt "BAH!" (?) utrop en halvsekund innan. Det var jobbit och fick mig lite ur förtrollningen också.
Slutbetyget 8 baseras på min bedömning av filmen med hänsyn till Tolkiens skapelse, men som fristående film och avslutning på trilogin är den värd, en nia, med förhoppning att den längre versionen fixar en självklar tia!
Nu är det hela 7 dagar till nästa gång jag ska se den igen ... *ledsen*.
http://www.lordoftherings.net
Jim P Melin, Göteborg, 2003-12-19