medverkande: Sacha Konietsko, Lucia Cifarelli, Jules Hodgson och Andy SelwayFå saker kan hetsa upp mig så mycket som en nu KMFDM platta. Tyvärr glömde jag bort att de skulle släppa en ny nån gång i somras (den 23 september visade det sig) så denna hade funnits ute ett bra tag när jag plötsligt snubblade över den på CD Specialisten på Kungsgatan i Göteborg.
Och visst är det roligare att hitta nåt man vill ha som en överraskning. Ofantligt mycket bättre än att gå och vänta och ha förväntningar på något vilket ofta drar ner första intrycket.
Så nu snurrar den och jag fylls av deras aggressiva, apatiska, nihilistiska revolutionstragik och bara myser med hörlurarna på här på jobbet! :D
Att köpa en KMFDM skiva är att inte vilja bli överraskad. Visst har de utvecklats, i synnerhet när de förlorade En Esch som varit med bandet i tio år och sedan de tog in svenske Tim 'Skold' (Sköld) som tidigare spelat solo och i Shotgun Messiah som bredvid Thåströms Peace Love & Pitbulls är de enda svenska indusrirock/synth banden värda sina etiketteringar. Tim SKold har dock nu lämnat KMFDM, orsak okänd. Senast producerade han dock Marilyn Mansons platta fråni våras.
Temat för skivan är inte helt oaktuellt KRIG (allt rörande KMFDM skrivs lämpligen med versaler så klaga inte på hur jag skriver!) och gärna med reflektioner på amerikansk kulturs kärleksförhållande till vapenmakt. Första spåret börjar helt underbart med några redneckcountry riff innan de drar igång med sin i vanliga ordning dansvänliga industrirock.
Lucia Cifarelli förstärker även på denna skiva Sachas mörkare röst med sina aggressiva kvinnliga röst. Det är mycket punk, men aldrig så risigt som punk. Det är elegant, dekadent, det är blues, det är groove, det är kommersiellt och antikommersiellt. Det är KMFDM!
WWWII ligger i den övre tredjedelen av deras produktion och får betyg därefter, men KMFDMs alla skivor ligger över genomsnitt för alla annan bra musik så därför kan jag inte ge den sämre än så här.
Har ni inte hört KMFDM förr så börja från början, eller åtminstone med ANGST eller SYMBOLS (skivans namn är en serie av fem ikoner, men betitlas ibland också KMFDM helt enkelt), båda deras främsta skivor.
I vanlig ordning är omslaget gjort av BRUTE!
http://www.kmfdm.net/
Jim Pe-Melin, Göteborg, 2003-10-09