Från 1979, speldesigners Bill Eberle, Peter Olotka och Jack Kittredge, Producent Avalon Hill och Descartes Editeur, 2-6 spelare, 2-5 timmars speltid.Dune är ett brädspel baserat på Frank Herberts science fiction roman med samma namn. Det är tyvärr utgånget sedan en massa år tillbaka. Spelets miljö känns igen av alla de som är bekant romanen. Kortfattat så handlar det om konflikterna om ökenplanetet Arrakis allmänt kallad Dune. Arrakis är en svårbeboelig planet med mycket kärva förhållanden. Fruktansvärda stormar härjar över sanddynerna och vatten är en dyrbar bristvara. Befolkningen bor i bergsområden och skyddade tillflyktsorter, i spelet kallade "strongholds".
Planeten är en strategiskt mycket viktig punkt eftersom det är den enda kända källan till kryddan Melange. Kryddan är den dyrbaraste substansen i hela det kända universumet. Melange förlänger livet på de som förtär den och kan ge möjlighet att skåda in i framtiden. Gigantiska sandmaskar så kallade Shai Hulud kravlar omkring under sanddynerna och attackerar allt som gör oväsen ute i öknen.
Olika fraktioner kämpar om kontrollen över Dune.
Huset Atreides har ett gott anseende och är kända för sin heder. Fraktionens ledare den unga Paul Atreides är förutspådd att bli Arrakis frälsare och är delvis medveten om hur framtiden kommer att formas.
Huset Harkonnen är kända för sitt förrädiska sätt och har infiltratörer hos andra fraktioner. Fraktionens ledare diktatorn Vladimir Harkonnen är huset Atreides fruktade ärkefiende och han styr sina undersåtar med våld och tvång.
Kejsaren är utåt sett neutral men hans fraktion kan mycket väl tänka sig att samarbeta hemligt med andra fraktioner för att få igenom sina dolda planer. Kejsaren har även sina fruktade elittrupper så kallade "shardukar".
Gillet har monopol på rymdtransporter och tar ordentligt betalt för sina tjänster.
Fremen som är ursprungsbefolkningen på Dune bor i grottor ute i öknen. Fremen är dödliga i närstrid och endast de kan kontrollera sandmaskarna. Fraktionens ledare Liet Kynes leder sitt stolta folk i en kamp för att göra Arrakis fritt och beboeligt.
Bene Gesserit är utbildade i mental manipulering och självbehärskning. De har nästlat sig in hos alla fraktioner som rådgivare och försöker kontrollera andra genom råd och ränksmideri. Ett av deras hemliga mål är att framavla supermänniskan "Kwisatz Haderach".
Med alla dessa vitt skilda särintressen inblandade är det upplagt för konflikt och det är den konflikten som spelet simulerar. Spelplanen är en karta över de bebodda delarna av Arrakis och de närmast omgivande ökenområdena. Kartan som är cirkulär är indelad i segment runt det centrala polområdet. Vinstvillkoren är att en fraktion skall kontrollera tre av de fem strongholds som finns, man kan även bilda allians och dela på segern.
Varje spelare tar en fraktion var. Alla startar med fem ledare var och olika många befolkningsenheter ute på spelplanen. Fraktionerna har olika attribut och fördelar som reglerar deras förutsättningar och vinstchanser. Spelarna turas om att spela kort, flytta enheter, strida och samla in krydda (krydda är det gällande betalningsmedlet).
Rundorna är indelade i sex olika faser. Kort som spelas under de olika faser kan ge upphov till extra händelser som påverkar spelarnas positioner. Första fasen flyttas en stormmarkör ett slumpvis antal segment runt spelytans kant. De segment som markören passerar drabbas av sandstormen och alla oskyddade enheter i segmentets provinser dör.
Under andra fasen uppdagas en kryddansamling i en slumpvis utvald ökenprovins. Enheter som flyttas till området kan sedan skörda kryddan. I tredje fasen är det budgivning om ett visst antal kort. Budgivningen är på ett osett kort i taget och kortet går till högstbjudande spelare. En spelare får som mest ha fyra kort på handen.
I fas fyra får spelarna i tur och ordning flytta sina enheter. Först kan spelaren skeppa in folk från sin hemplanet till Dune, sedan kan han/hon flytta en grupp befolkningsenheter på kartan. Eventuella strider löses i femte fasen. Slutligen (i fas sex) kan enheterna på planen skörda krydda som ligger i deras provins.
Spelandet av kort är en viktig del av spelet. Vissa kort ger fördelar i strid och andra kort påverkar läget på spelbrädet. Vissa kort är dessutom utan effekt och blir bara till hinder (max fyra kort på handen) för de spelare som innehar dem, man får nämligen inte saka kort utanför strid.
Stridssystemet är rätt speciellt men har viss likhet med det i "Mid East Peace". Spelarna väljer en ledare var och satsar (dolt) ett antal enheter av de som deltar i striden. Antalet satsade enheter adderas till den utvalda ledares stridsvärde och spelaren med det högsta sammanlagda värdet vinner (försvararen vinner på lika). Förloraren tappar alla sina enheter och vinnaren tappar de enheter han/hon satsade i striden.
Detta system gör varje strid till ett nervpirrande beslutstagande, ju större antal enheter man satsar desto säkrare kan man vara på att man vinner men samtidigt vill man få kvar så många enheter som möjligt efter striden. Det hela blir inte enklare av att ledare kan bli lönnmördade före varje strid om motspelaren spelar ett attackkort som du inte har försvarat dig mot.
Dune har ett annorlunda systemet och många intressanta spelmekanismer. Ett parti tar ungefär en till tre timmar och man kan vara tre till sex spelare. Spelet behandlar som sagt händelser ur den första boken i serien om Dune och det skildrar konflikterna ganska bra.
Har man läst boken så känner man igen många detaljer från berättelsen. Jag kan ju passa på att rekommendera boken till de som inte redan läst den. Den är en modern klassiker och mycket läsvärd. Spelet Dune är roligt och omväxlande men samtidigt ganska svårt att få grepp om. De olika fraktionerna har väldigt olika startförutsättningar och vinstvillkor.
Ofta kan en väl vald allians avsluta spelet tidigt så man bör nog begränsa vinstvillkoren för allianser. Det är synd att spelet är utgånget för det är ett roligt spel. Om du får en chans att pröva ditt öde som någon av fraktionerna i spelet Dune så tveka inte, spelet är spännande och fullt av interaktion mellan spelarna.
Fredrik W. Thid, Umeå, 1997-08-26