Regi: Iain Softley, Stjärnor: Kevin Spacey, Jeff BridgesEn film med ett lugnt tempo som bygger på Gene Brewers roman med samma namn. Filmen lyckas överraska åskådaren genom att den lämnar luckor som aldrig förklaras. Jag vet inte om detta är en miss av regissören eller om redan romanen drogs med dessa luckor, de lyckas dock förvirra åskådaren så att man inte vet vad man skall tro. Detta är säkert också meningen men jag tycker att det är ett lite billigt trick att ta till och föredrar en historia som bildar en helhet, där man kan finna svar. Vidare tar filmen sig själv på lite för stort allvar och lyckas inte riktigt beröra på det sätt den har pretentionen att göra.
Filmens historia kan kortfattat beskrivas med att en psykiatriker, spelad av Jeff Bridges, får en patient, spelad av Kevin Spacey, som tror sig vara från planeten K-Pax. När psykiatrikerna fördjupar sig mer i fallet upptäcker han att patienten har en underlig, och i de flesta fall, välgörande effekt på de övriga patienterna på mentalsjukhuset. Greppet att låta någon se på världen med andra ögon har använts tidigare och kommer att fortsätta att användas. Men i den här filmen lyckas inte ”utomjordingen” se något som inte redan noterats utan det blir mest dravel om värdet av familjen.
Spacey gör en god rolltolkning och är behållningen av filmen, medan Bridges känns träig och endimensionell. På det hela taget är det inte bortkastad tid att se filmen men räkna inte med att se världen på ett annat sätt efter att de dryga två timmarna passerat.
Tobias Dahlström, Jönköping, 2002-03-11