Speldesigner Reiner Knizia, 2-5 spelare, 60 minuters speltid.Sagan om Ringen-junkie som jag är, var jag mer eller mindre tvingad att testa detta spel i väntan på filmpremiären. Spelet består av RINGEN så klart, denna gång i formen av guldfärgad plastversion, fem plasthober i olika färger, en markör för Sauron, en masterboard samt två andra spelbräden med fram och baksida, en bunt olika pappbrickor av olika kategorier och sjutti-elva olika kort i olika kategorier. Det visade sig faktiskt att det skulle ta oss mer än en timme att bara sätta upp de olika korthögarna och förstå vad som var vad innan vi slutligen gav upp då en spelare hittade att det fanns ytterligare en ny sorts kort som skulle placeras separat. Visserligen var vi alla trötta och majoriteten av spelgänget halvsov i väntan på att återvända till sovsalen.
Detta nederlag bidrog dock bara till att jag blev mer nyfiken på spelet. Därför sökte jag redan nästa dag istället upp en annan, mer entusiastisk grupp spelare för att inviga detta mitt förmodade måste för varje Tolkienfantast. Genom att ta hjälp av en regelkunnig spelare som redan spelat spelet, så kom vi snabbt förbi set-up-fasen.
Spelet går ut på att genom samarbete mellan de olika spelarna, försöka klara av spelet utan att falla för Saurons ondska korruption. Spelarna ska gå igenom de olika spelplanerna, dra en mängd kort och samla på sig rätt antal hjärt, sköld, ring och solbrickor vid rätt tillfälle för att slutligen klara av spelet.
Inte nog med att det blir förvirrande med alla olika spelpjäser (det finns enskilda markörer för varje separat slinga på varje spelbräde), kort, spelbrickor och ändrade uppgifter i spelet. Det tråkigaste är nog ändå att det kände så avlägset handlingen i boken. Visserligen fanns det motiv på korten och spelbräden från böckerna, men när allt börjar kretsa i samtal kring ”har du inte två hjärtan?” ”Då hjälper jag dig med en sol innan vi flyttar stridmarkören, för i din runda kan vi behöva flytta scenariomarkören och nästa ruta går ut på att ha solar för att slippa discard:a”. Det kanske är orealistiskt att begära att spelet ska fånga stämningen från böckerna, men i detta fall känns det inte ens som konstruktören försökt. Nä, då plockar jag till och med hellre fram ett parti Talisman.
http://www.boardgamegeek.com/viewi...
Daniel Roos, Jönköping, 2001-06-26